threelines

Bibeln

orange line

alla sidorna

orange line

ejnar-vetek

orange line

På KUNGL. BIBLIOTEKET pågick 28 mars - 9 juni 2000 en utställning, bibeln — inspirerad av den tredje officiella svenska bibel-översättningen. . .   and besides there are 254 swedish posters, among them you ´ll see the Alfa-Laval Separator bill fr. 1895: ALFA COLIBRI entrahmt 70 liter pro stunde. !
Ester: 3:13   HERREN har sagt att han vill bo i töcknet.

Se även 1:a konungaboken 8:12 samt 2:a krönikeboken 6:1. Har haft svårt för Hesekiel den hemske!

orange line

Bibeln  

Rekommenderad start av bibelstudier: Job 28.   Boken finns på nätet: www.lysator.liu.se/runeberg/bibeln/

Rätten trängdes tillbaka, och rättfärdigheten står långt borta, ja, sanningen vacklar på torget, och vad rätt är kan ej komma fram.
Så måste sanningen hålla sig undan, och den som vände sig ifrån det onda blev plundrad. Detta såg HERREN, och det misshagade honom, att det icke fanns någon rätt.
Och han såg, att ingen trädde fram; han förundrade sig över att ingen grep in. [. . .]

Jesaja 59:14 - 16

Mordet på Olof Palme ouppklarat, mordet för snart ett år sen på grannen, affärsinnehavaren (Norman), polismorden i Malmö, Malexander, förbrytelserna mot journalister och fackombud. Men snart griper nog Gud in! Eller NATO. De kanske tänker bomba igen, Riksbron, Götaälvsbron och den nya Öresundsbron. På tal om tidens ondska. Aningslöshetens villkor: Att bli manipulerad. Och TA EN OBLAT TILL OCH "Vi ber att få hänvisa till arvssynden" eller vid problem: ring till Microsoft.

Eventuellt översättningsfel i bibeln

Minns nu inte vem; men någon påpekade, att 5:e moseboken kap. 28, vers 65 rätt översatt skulle lyda --- HERREN skall där (med där torde avses "i förskingringen" eller efter utvisningen) giva dig ett bävande hjärta och ångestfyllda ögon och en försmäktande själ. Att ögonen skulle vara förtvinande är antingen en lapsus eller att man velat manipulera versen i lugnande riktning. Däremot är lydelsen av nästa vers, versen nr 66 - helt korrekt i alla jämförelser och om man inte lätt blir lite skrajsen vid läsningen härav måste detta bero på att man är en ovanligt trygg varelse i tillvaron. Så här står det: Och ditt liv skall synas dig likasom hänga på ett hår; du skall känna fruktan både natt och dag och icke vara säker för ditt liv.

Jag hävdar att vi som är svenskar ska hålla oss mer till det nya testamentet än vad fallet är i våra dagar. Samtidigt bör vi ta ett kraftigt avstånd från det barbariska, gamla. Den öga för öga-mentalitet och brutala faschism som gamla delen i bibeln beskriver som ett rättesnöre för vissa folk är lika skrämmande som korstågen under medeltiden eller vårt århundrades olika "folkmord".

På tal om absurditeter i bibeln så fann jag följande länk till en intressant hemsida i december 2001. Det var i samband med att jag sökte texten till den läsarpsalm som skrevs av Lydia Lithell i Kumla. Detta gjordes m.a.a. att min hustru ville ha sången ifråga med på vår sons begravning. Prästen i Hässelby, Bertil; var nog lite undrande. Jag lovade frimodigt att skaffa fram texten (men det var lättare sagt än gjort) NU TILL länken om bibelns absurditeter. Du kommer då till en finsk hemsida. Länge leve Finland, Eurovalutan, Runeberg och Kalevala!


till sidans topp | min hemsida

Lion Feuchtwanger schreibt

Wo Morgenland und Abendland ineinandergehen, winzig klein, liegt das Land Kanaan. Und Mittagland, das uralte Mizraim, streckt seine Zunge vor, leckt hinein in die Bindung. Wo die Wege des Westens die Wege des Ostens treffen, liegt die Stadt Jerusalem, die Burg Zion. Und wenn sie sich zum Gotte Israels bekennen, dem Einen, Überwirklichen, Jahve, bei Sonnenaufgang und Sonnenuntergang, dann stehen die Juden mit geschlossenen Füssen und schauen nach der Stadt Jerusalem, nach der Burg Zion, die des Westens schauen nach Ost, die des Aufgangs nach West, alle zur gleichen Stunde, alle nach der Stadt Jerusalem.
Vom Abendland her schlägt eine wilde, ewige Welle nach dem Lande Kanaan: Durst nach Leben, nach Persönlichkeit, Wille zum Tun, zur Lust, zur Macht. Raffen, an sich reissen, Wissen, Lust, Besitz, mehr Lust, mehr Besitz, leben, kämpfen, tun. So klingt es vom Westen her. Aber im Süden unter spitzen Bergen liegen in Gold und Gewürz tote Könige, der Vernichtung herrisch ihren Leib versagend; in die Wüste gesetzt, in kolossalischen Alleen höhnen ihre Bilder den Tod. Und eine wilde, ewige Welle schlägt von Mittag her nach dem Lande Kanaan: wüstenheisses Haften am Sein, schwelende Begier, nicht die Form und Bildung, nicht den Körper zu verlieren, nicht zu vergehen. Aber von Ost her klingt sanfte Weisheit: Schlafen ist besser als wachen, tot sein besser als lebendig sein. Nicht widerstreben, einströmen ins Nichts, nicht tun, verzichten. Und die milde, ewige Welle verebbt von Morgenland her nach Kanaan.
Ewig fluten die drei Wellen über das kleine Land und münden ineinander; die helle, rauschande vom Wollen und Tun, die heisse, glühende vom herrischen Nicht-dem-Tod-sich-fügen, die milde, dunkle vom Verströmen und Verzichten. Still und aufmerksam liegt das winzige Land Kanaan und lässt die Wellen über sich hin und ineinander fluten.
In dem winzigen Land, helläugig, hellhörig, sass das Volk Israel. Lugte nach Osten, lauschte nach Westen, spähte nach Mittag.

[ . . . ]

Die ständige Gefährdung zwingt das kleine Volk, keine Bewegung der gigantischen Nachbarn zu übersehen, immer vorsichtig zu spüren, zu wittern, zu sichten, zu erkennen. Sichtung, Einordnung, Erkenntnis der Welt wird ihm zur Natur. Es wächst ihm eine grosse Liebe zum Mittel solcher Erkenntnis, zum Wort. Durch Religionsgesetz ächtete es den Analphabeten, Kenntnis der Schrift wird göttliches Gebot. Es zeichnet auf, was ihm die drei Wellen bringen. Wandelt in eigene, selbstschaffene Worte die helle, schmetternde Lehre vom Tun, die dumpfe, schwelende vom Trotz zur Unsterblichkeit, die linde, verrieselnde von der Seligkeit des Nichtwollens und Nichttuns. Und das kleine Volk schreibt die beiden Bücher, die von allen am meisten das Gesicht der Welt veränderten, das grosse Buch vom Tun, das Alte Testament, und das grosse Buch vom Verzicht, das Neue. Trotz zur Unsterblichkeit aber bleibt der Grundton in allem seinem Leben und Wort.
Die Söhne des kleinen Volkes gingen aus in die Welt und leben die Lehre des Westens. Wirken, ringen, raffen. Doch sie sind trotz allem nicht recht heimisch im Tun, sie sind zu Hause auf der Brücke zwischen Tun und Verzicht.

Und immer wenden sie sich, schauen zurück nach Zion. Oft wohl, in der Erfüllung des Siegs, in der Erkenntnis der Niederlage, mitten im rasendsten Lauf bleiben sie stehen, überschauert, hören aus tausend Schällen heraus eine ganz leise, verrieselnde Stimme: nicht wollen, nicht tun, verzichten auf das Ich.
Und mancher von Ihnen schreitet den Pfad ganz aus: vom rasenden Wirbel des Tuns, aus Macht, Lust, Besitz über den Trotz gegen die Zerwesung zur seligen Ledigung und Lösung, zur Verebbung in Nichtwollen und Verzicht.

[ . . . ]

Lion Feuchtwanger


till sidans topp | min hemsida | länkarna


Döden i grytan

Ur andra Konungaboken, kap. 4 vers 38 - 41:
Och Elisa kom åter till Gilgal. (Först en sammanfattning av vad som ditintills hänt. Elisa hade, vid Jordans strand, tagit upp den fallna manteln, efter sin fader Elia. Denne hade nämligen farit i stormvinden upp till himmelen. En skara gossar retades med Elisa när denne skulle upp till Betel. Gossarna ropte: "Upp med dig du flintskalle! Upp med dig du flintskalle!" Efter att ha uttalat en förbannelse över gossarna - i HERRENS namn - kommo två björnhonor ut ur skogen och slet sönder 42 av barnen. Elisa /inte Weizenbaums Eliza - psykoterapeuten/ var en verklig gentleman. Han vandrade vidare till berget Karmel och sen vidare tillbaka till Samarien. Torde ha utspelat sig si så där år 855 v.Chr.) Och Elisa /inte Eliza/ kom åter till Gilgal, medan hungersnöden rådde i landet. När då profetlärjungarna sutto där inför honom, sade han till sin tjänare:
"Sätt på den stora grytan och koka något till soppa åt profetlärjungarna."

Och en av dem gick ut på marken för att plocka något grönt; då fick han se en vild slingerväxt, och av den plockade han något som liknade gurkor, sin mantel full. När han sedan kom in, skar han sönder dem och lade dem i soppgrytan; ty de kände icke till dem.

Och de öste upp åt männen, för att de skulle äta. Men så snart de hade begynt äta av soppan, gåvo de upp ett rop och sade: "Döden är i grytan, du gudsman!" Och de kunde icke äta.

Då sade han: "Skaffen hit mjöl." Detta kastade han i grytan. Därefter sade han:Ös upp åt folket" ... Och intet skadligt fanns nu längre i grytan. ... Och de åto och fingo över, såsom HERREN hade sagt.

Så långt döden i grytan


till sidans topp | min hemsida | länkarna


Gilgal

Platsen Gilgal ligger mellan Jeriko och Jordanfloden. Platsen är känd som den plats som omtalas i Josua kap. 5: Gör dig stenknivar och omskär åter Israels barn, för andra gången....
(5.5) Ty väl hade bland folket alla de som voro med under uttåget blivit omskurna, men de bland folket, som voro födda i öknen under vägen, efter uttåget ur Egypten, de voro alla oomskurna.
(5.6) Ty Israels barn vandrade i öknen i fyrtio år, under vilken tid alla stridbara män i folket, som hade dragit ut ur Egypten, förgingos, eftersom de icke hörde Herrens röst, varför ock HERREN svor, att han icke skulle låta dem se det land, som han med ed hade lovat deras fäder att giva oss, ett land som flyter av mjölk och honung.
(5.7) Men deras barn, som han hade låtit uppstå i deras ställe, dem omskar nu Josua, ty de hade förhud, eftersom de icke hade blivit omskurna under vägen.
(5.8) Och när allt folket hade blivit omskuret, stannade de kvar, där de voro i lägret, till dess de hade blivit läkta.
(5.9) Och Herren sade till Josua: "I dag har jag avvältrat från eder Egyptens smälek." Och detta ställe fick namnet Gilgal,

Enligt en fotnot i min bibel hava, i hebreiskan, orden "Gilgal" och "avvältrat" likhet med varandra.
År 1870 fann man vid grävningar utanför Betel talrika stenknivar. "Und die Bibel hat doch recht".

Ester: 3:13 HERREN har sagt att han vill bo i töcknet.

Se även första konungaboken 8:12 samt andra krönikeboken 6:1

orange line

till sidans topp | min hemsida | länkarna

orange line

Bloggat

1 Mos 12:2-3:
Där skall jag göra dig till ett stort folk. Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade."
Luk 14:34-35:
Salt är bra, men om saltet mister sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? Varken för jorden eller gödselhögen duger det. Man kastar bort det. Hör, du som har öron att höra med."

Källa: en starkt israelvänlig blogg 1 Juni 2010.

orange line