64sq

€€  —  Antikvariat

Här nedan kan du välja skönlitterära böcker på författarnamn   —   Markera och tryck OK . . .

Men först vill jag erinra om den trevliga semesterresan november 2014.

2008 års bok:  

Född i våra dalar av Gunnar Adolfsson

ora hor lin

Harold Pinter: Konst, sanning och politik

Harold Pinter: Why Bush is Insane

ora hor lin

Valid CSS!

Robert Musil

Århundradets bok

Titel:		Mannen utan egenskaper

Författare: 	Robert Musil
Förlag:		Bonniers
ISBN:		9100564095, 
		9100564109, 
		9100564117 och 
		9100564125 (4 band)

ora hor lin

Sommarens bok

Titel:		Shulamits väg
		Makt och Frihet i Judiskt Perspektiv
Författare: 	Per Molander.
Förlag:		Atlantis
ISBN:		9174866737

Gösta Hultén

ora hor lin

Årets bok

Sommarläsningen år 2009:

Vägen till Lyckeby

Gösta Hultén

ora hor lin

Titel:	 	
404 - Utflykter i glömskans landskap
Författare: Lars Ilshammar, Ola Larsmo. Förlag: Atlas ISBN: 9789173891899

Ingen ordning är objektiv
Drömmen om biblioteket — Bibliotekens demokratiska uppgift
Den digitala landhöjningen

Utdrag ur boken återfinns f.t. på internet (oktober 2005).

Att gömma en bok görs bäst i ett bibliotek (en travestering av Chestertons 'Den bästa platsen att dölja ett mord är på ett slagfält').

Som en liten övning i ocr-läsning genom skanning av boksidor osv, har jag, som en gammal fildelare, lyckats få till rätt precisa kopior av bokens sidor 63 - 65. Det är början av kapitel 5. Hela boken bör läsas! Önska den i julklapp.
Ge bort boken i julklapp!
Ocr-programmet klarade inte heller denna gång bokstaven å. Vad gör man? Manuellt utbyte av 50 förekomster samt små svordomar om babylonska svårigheter... :) Det är rätt mödosamt arbete när man inte är mer van än jag är, närmast novis; och saknar bra programvara och utrustning.

N e dU p p

ora hor lin

Intermezzo: amnesiaparadoxen

Gary Vikan är konstvetarprofessor och chef för the Walters Art Museum i Baltimore. Fram till Irakkriget var han också ledamot av president Bushs rådgivande kommitte för kulturella tillgångar. Men mitt under kriget avgick han tillsammans med två kollegor i protest mot att USA-trupperna inte hade hindrat den katastrofala plundringen av Bagdads nationalmuseum. "Vi vet verkligen värdet på olja, men vi vet verkligen inte värdet på historiska föremål", var Vikans kommentar. Professor Vikan har haft föregångare i området. I slutet av 1700-talet upptäckte den unga arkeologiska vetenskapen en dittills okänd skriftform i vad som idag är Irak. Den kallades kilskrift. Stora bibliotek av lertavlor med kilskrift hade bevarats oförstörda under tvåflodslandets sand och jord i över 5 500 år. När forskarna så småningom lärde sig att tolka skriften visade den sig innehålla en oerhörd skatt av kunskaper om de allra tidigaste civilisationerna som den sumeriska, den babyloniska och den assyriska. Idag vet vi att skrivkonstens utveckling har varit intimt hopvävd med själva statsbildningsprocessen. För att bygga ett stabilt samhälle som består över tiden måste människan kunna samla och bevara kunskaper i beständig form. Det ena förutsätter det andra. De allra första bevarade lertavlorna innehåller alltså inte några gudaepos eller hjältedikter, utan torra fogderäkenskaper:
sid 63
så mycket korn i det här magasinet, så mycket skatt från den här byn. Redan Mesopotamien var en byråkrati. Ett exempel ur forntidens korrespondens, inskrivet på en lertavla under den gammalassyriska tiden: "Sänd mig en åsnelast av tenn och skicka den till staden Burushattum med mannen Ura. Bestäm dig, om din åsna möter mig i Burushattum eller ej, och berätta för mig i god tid hur du gör. Bäste bror, tvinga mig nu inte att avgöra detta själv och under eget ansvar. Polisen är ganska hårdhänt just nu. Jag åker inom fem dagar. Men vad kommer framtidens arkeologer att finna när de gräver ut vår informationella tidsålder om 1 500 eller 2 000 år? Kommer de att avtäcka en högkultur övermättan rik pä Information och kunskaper, ett dignande informationsparadis där varje liten faktabit nogsamt har bevarats till eftervärlden? Eller kommer de att hitta en informationsfattig civilisation som tiger om sig själv, ett alzheimersamhälle utan minne och kvarlevor? Kommer de, lite dramatiskt, att hitta någonting alls? Det är inte bara Gary Vikan som undrar. Vi vill gärna att våra arkeologiska lämningar ska visa sig vara som de berömda danska Kökkenmöddingarna var för 1800-talets arkeologer på jakt efter människans äldsta förfäder i Norden: en guldgruva av kunskaper om det förgångna. Vi lever ju trots allt i ett informationssamhälle sägs det, och nästan varje dag tvingas vi lyssna på samma slitna påståenden: aldrig har det funnits så mycket Information som nu, aldrig har kunskapen varit tillgängligare än nu, aldrig har förutsättningarna för bildning och utbildning varit större än nu. Och Internet är förstås, som alla vet, världens största bibliotek. Nutidens akuta problem tycks vara att hantera ett hela tiden svällande informationsöverflöd. Hur ska vi hugga oss en väg
sid 64
genom den tätnande djungeln av olika budskap som ständigt försöker snärja oss och leda oss på villospår? Hur ska vi kunna välja, och välja bort, all den Information vi inte har beställt och behöver? Om vi är rädda för något, så är det att drabbas av "Information Overload". Möjligheten, eller risken, för att det rakt motsatta skulle kunna inträffa, att dagens rika informationsöverflöd snart kommer att förbytas i ett lika gigantiskt underskott, finns inte på agendan. Lertavlor, sten, papyrus, pergament. Se där några exempel på vad de flesta idag säkert skulle anse som primitiva metoder för att lagra Information. Men det är också exempel på beständiga lagringsmedier som har bevisat sin förmåga att överleva tiden under så långa perioder som 5 000 år. Magnetband, disketter, hårddiskar, cd-rom är några exempel på vad som brukar kallas avancerade digitala lagringsmedier, men det är också obeständiga lagringsmedier som riskerar att förlora sitt informationsinnehåll efter några få år eller årtionden. Därför är vi snabbt på väg in i framtidsdimman. Den stora paradoxen här består i att ju längre tillbaks i tiden vi beger oss, desto bättre och hållbarare har lagringsmedier och informationsbärare faktiskt varit. Historiska kulturer, oavsett tro och statskick, har nästan undantagslöst lagt ner stora mödor på att bevara sina gemensamma minnen. Det är när minnena skingras eller ödeläggs som civilisationer går under. Lertavlor från Mesopotamien har bevarats intakta i över 5 500 år, papyrus från Egypten klarar sig fint i 5 000 ar (om de inte utsätts för fukt som i de gamla romerska arkiven), Rökstenen står fortfarande stolt upprätt på Östgötaslätten efter 1 200 år, de medeltida pergamentbreven i Riksarkivet håller sig nästan lika fräscha som om de hade skrivits igår. Även alldeles vanligt papper gjort på lump från senare århundraden är i princip oförstörbart, om man inte medvetet ger sig på att bränna det. Hur är det då ställt med de moderna elektroniska, eller rättare magnetiska och optiska lagringsmedierna?
sid 65

Boken kan beställas på webben.

370ee