| €€:s pra˙ page | BOKFÖRING | folder content | CENTRAL |
Ofta förekommer uttrycket god redovisningssed i bokföringssammanhang. Vad menas härmed? Är det så betydelsefullt egentligen, är det ett väldefinierat begrepp, överspelat kanhända eller bara något att drämma till med i debatten när de goda argumenten tryter . . . . . . ? ? ? ? Det förefaller mig som om uttrycket god redovisningssed främst gäller den löpande bokföringen. Den nya bokföringslagen (SFS 1999:1078) kräver, liksom de föregående bokföringslagarna, att god redovisningssed följs. För årsredovisningen gäller årsredovisningslagen (SFS 1995:1554), vilken också åberopar god redovisningssed men även att årsredovisningen skall ge en rättvisande bild av företagets ekonomi.
Jag frågade en köpman varför bokföring skulle vara så trasslig och hemlighetsfull, så att t.ex. debet ibland betyder vad jag är skyldig en annan, ibland vad en annan är skyldig mig, och understundom vad jag är skyldig mig själv, till min kassa.
- Nå vad svarade han?
- Jo, han sa att det skulle vara så där listigt för att han som köpman skulle kunna bevara sin professionella hemlighet.
[ ... ]
Dubbel bokföring ansågs förr vara en konst. Ofta åberopas därvid Goethe, som tillskrivs ha hyst denna åsikt. Den intresserade kan läsa vad Goethe verkligen åsyftade. Jag betraktar dubbel bokföring som ett system, uppfunnet för länge sedan med principer som beprövats under flera hundra år. Systemet med konton, varav två skall användas vid varje bokförd transaktion - därav namnet dubbel bokföring, visade sig överlägset den enkla bokföringen. Systemet står sig än i dag och logiken är sådan att den lämpar sig särskilt väl för datorisering.
Liksom Goyas målningar är hantverk och konst så är bokföring också både konst och hantverk. Om Francisco José de Goya har många böcker och dikter skrivits.
Debet är vänstersidan av ett konto.Kredit är alltså högersidan av ett konto, men i dag karakteriseras oftast ett kreditbelopp av att ett minustecken står framför beloppet.
- Exempelvis betyder -3.500 kr på Eget Kapitals konto att kontot krediterats med 3.500 kr. Detta innebär i sin tur att kontot ökat med 3.500 kr.
Det får inte heller glömmas bort att en affärshändelse inträffat som gett anledning att bokföra. Det finns en handling också som kallas verifikat eller verifikation. Utan ett verifikat får man inte bokföra något. Förslag att ändra på denna grundprincip har framskymtat, varvid man åberopat den tekniska utveckligen och önskemål om automatiserade betalningar och bokföring utan faktura, utan attest. Med ett s.k. elektroniskt sigill skulle rutinmässiga leveranser av varor följas av bokföring och betalning i ett styrt förlopp utan risk för mänskliga maniplationer!
Frågan är vilken affärshändelse som kunnat utlösa det här triviala bokföringsexemplet och en ytterligare fråga är om det kunde bokförts annorlunda (bättre) i något avseende. Hur ser verifikatet ut?
Exemplet visar också att det inte är helt lätt i början. Det är därför vi har kurser i bokföring och det är väl därför som dessa är så populära...
Bokföringsnämnden har en bra hemsida. Där kan man ta ut den nya Bokföringslagen i pdf-format. Ett föredömligt initiativ! Äntligen en myndighet som hänger hyggligt med i utvecklingen mot bättre service för medborgarna.
Egentligen är det en självklarhet att alla nya betänkanden, propositioner, lagar och föreskrifter står till medborgarnas förfogande, kostnadsfritt. Takten i utvecklingen av nya regler och mer eller mindre kuriösa lagförslag är enorm. Riksdagsmännen borde någon gång besinna sig. Blir det verkligen ett bättre samhälle med alla juridiska och ekonomiska ändringar i levnadsbetingelserna för människorna?
Medan dubbel bokföring, som praktiskt "hantverk" har månghundraåriga traditioner, saknar den moderna redovisningen klara teoretiska grundvalar.
Ett enda exempel får klargöra vad jag menar
Antag att man inköpt ett dataprogram för 6.000 kr. Detta ska nu bokföras. Vilket konto ska då debiteras? Ett tillgångskonto eller ett utgiftskonto?
Är frågan ställd i ett praktiskt sammanhang så är svaret ganska lätt: följ den praxis som råder (vad som lärs ut på kurserna i bokföring). Men om man önskar veta den teoretiska grunden för ställningstagandet så blir det genast betydligt svårare.
Redovisningen innebär mycket av accruals and deferrals. Dessa amerikansk-engelska begrepp ska jag försöka förklara närmare här nedan.
Jag citerar ur en bok som "Accounting Theory" av Hendriksen (kap. 10) följande,
- vilket betyder att jag anser att den ursprungliga frågan ovan är näranog omöjlig att besvara:
Accounting classifications have often been
established because of their convenience in the bookkeeping
process. The deferred charge classification, for example, has
often been used as a resting place for unallocated debits. As a
result, items such as unamortized discount on bonds payable,
discount on preferred stock, and losses carried forward have
found a place among the assets of published balance sheets.
Classification according to the accounting process, however, is
not neccessarily irrelevant to the readers of published financial
statements. It may be meaningful to draw a distinction between
those items that will be disposed of through charges and credits
to income and those items that will result directly or indirectly
in cash flows. ....
Deferred charges to cash would include receivables, marketable
securities, and long-term investments, while deferred charges to
revenue would include prepaid expenses, plant and equipment, and
inventories. Most liabilities are deferred credits to cash, but
obligations to provide specific goods or services are considered
deferred credits to revenue.
The main difficulty with this objective is that it is an attempt
to explain the results of technical accounting procedures
and it is, therefore, nontheoretical in nature. Because of
its lack of logical orientation, the use of deferred charges and
deferred credits permits the application of procedures that have
no logical basis, or at least do not permit an explanation
of the meaning of the deferral. Therefore, the classifications of
deferrred charges to revenue and deferred credits to revenue are
highly objectionable.
Till sidans topp
I Balans nr 6-7 1997 kan man läsa ett ifrågasättande av en hittills helig princip, nämligen den att en periodiserad utgift = kostnad.
Att "kostnad är periodiserad utgift" har sedan länge betraktats som en dogm, som rabblas som ett bibelcitat. Hela artikeln, författad av Ilmar Roots, är mycket läsvärd tack vare historik som man inte kände till /vi historielösa!!/ resp. inte ville kännas vid. Rekommenderas till alla som studerar redovisning och närbesläktade ämnen. Kanske det är dags att ånyo slakta en helig ko? Utdelat särtryck av artikeln sept 97
Update: 2005-11-11 (!) men jag rensar bort en hel del 9 3 2009 URL: http://ejnar.se/ray/bok.htm
U p p