Ejnar Ekström
Maja Ekelöfs bok 'Rapport från en skurhink'
"Det var en gång en städerska i Karlskoga som gick till sitt arbete klockan 2-3 på efternatten. Hon skrev olovandes på skrivmaskinerna i de tysta timmarna. Det var hennes snabba skrift som överlevde,inte byråkraternas, inte de styrandes prydliga brev. Sällan har något imponerat så djupt som människans segrar i Maja Ekelöfs bok"
Maja Ekelöf (1918 - 1989) fick Ivar Lo-Johansson-priset
1987.
Ivar Lo-Johansson skrev bl.a.:
Gör man sig en bild av svensk arbetardiktning under sjuttiofem år, vill man gärna se den som en konstellation. Först kom de oplacerbara meteoriterna. Nästan all svensk arbetardiktning före 1910 saknar helt litterärt intresse. Ett multum av arbetardiktare på 30-talet. Ovanliga händelser, som Folke Fridells "Död mans hand" 1946 och Maja Ekelöfs "Rapport från en skurhink" 1970, blir ett slags fixpunkter. Efter det har de svenska arbetarförfattarnas böcker inte behandlats av litteraturhistorikerna.
När Ivar Lo skrev detta hade visserligen boken 'Född i våra dalar' av författaren Gunnar Adolfsson (1906 - 1983) redan utkommit. Men det kan tänkas att den förbisetts av någon anledning.
Gunnar Adolfsson föddes 1906 i
Tröjemåla i södra Värend, Kronobergs län.
Han var son till en byggnadssnickare. Att
modern tyckte om att berätta sagor för sina barn kan ha
stimulerat den blivande författaren. Tidigt försörjde han
sig som kroppsarbetare. För att förbättra kunskaperna
från den 6-åriga folkskolan i svenska språket tog han
korrespondenskurser i att skriva. Tidigt började han
skicka in berättelser till olika tidningar och
tidskrifter. En del infördes men utan betalning. Han
skrivtalang upptäcktes av den kommunistiska tidningen
Sydsvenska Kuriren som lockade ner den unge Adolfsson
till Malmö för att ta anställning som journalist. På
detta vis inleddes den långa journalistiska bana som
Adolfsson avslutade som chefredaktör för Arbetartidningen
i Göteborg.
Gunnar Adolfsson har skrivit en lång rad romaner med
förankring i hembygden. Bland dem kan nämnas trilogin
Träskoland (1964), Fattigmans tröja (1965)
och Stolpar med röd ring (1966). De tar sin
utgångspunkt i den verklighet som var morföräldrarnas.
Morfadern försörjde sig som träskomakare. Romanen Född
i våra dalar (1970) skildrar med dokumentära inslag
de obesuttnas emigration från södra Småland. De som inte
hade pengar till en amerikabiljett, torparbarnen,
utvandrade till Nordtyskland som billig arbetskraft åt
storgodsägare där. Adolfssons morföräldrar hade i sin
ungdom tjänat dräng och piga i Tyskland. Catharina,
romanens huvudperson, är en typisk representant för
fattigkvinnorna som Adolfsson framställer dem, stolta och
okuvliga.
Stolta och handlingskraftiga är även kvinnorna i
Berättelse om sju kvinnor (1977) där man får följa
kvinnor i fem generationer från mitten av 1800-talet till
1970-talet. Som ofta hos Adolfsson är perspektivet klart
socialistiskt.
I den historiska romanen Mäster Påvels hytta
(1974) berättar Adolfsson om tillkomsten och den tidiga
driften av Smålands första hytta för nyttoglas på
1620-talet i Trestenshult i författarens hembygd. Romanen
Liten kvällsmusik (1980) skildrar glaskonstens
yttre och inre historia. Memoarboken Levnad (1976)
ger många nycklar till autodidakten Gunnar Adolfssons
författarskap. Få manliga författare har som han skildrat
kvinnoförtryck och solidariserat sig med kvinnan i hennes
kamp för jämställdhet med mannen.
Som hembygdens skildrare är Gunnar Adolfsson
en av de främsta i svensk litteratur.