☰ menu

Linus communication center

Ejnar Ekström

ee

orange linje

ee

orange linje

DSC00971

orange linje

Maja Ekelöfs bok 'Rapport från en skurhink'

"Det var en gång en städerska i Karlskoga som gick till sitt arbete klockan 2-3 på efternatten. Hon skrev olovandes på skrivmaskinerna i de tysta timmarna. Det var hennes snabba skrift som överlevde,inte byråkraternas, inte de styrandes prydliga brev. Sällan har något imponerat så djupt som människans segrar i Maja Ekelöfs bok"

Maja Ekelöf (1918 - 1989) fick Ivar Lo-Johansson-priset 1987.
Ivar Lo-Johansson skrev bl.a.:

Gör man sig en bild av svensk arbetardiktning under sjuttiofem år, vill man gärna se den som en konstellation. Först kom de oplacerbara meteoriterna. Nästan all svensk arbetardiktning före 1910 saknar helt litterärt intresse. Ett multum av arbetardiktare på 30-talet. Ovanliga händelser, som Folke Fridells "Död mans hand" 1946 och Maja Ekelöfs "Rapport från en skurhink" 1970, blir ett slags fixpunkter. Efter det har de svenska arbetarförfattarnas böcker inte behandlats av litteraturhistorikerna.

När Ivar Lo skrev detta hade visserligen boken 'Född i våra dalar' av författaren Gunnar Adolfsson (1906 - 1983) redan utkommit. Men det kan tänkas att den förbisetts av någon anledning.

Gunnar Adolfsson föddes 1906 i Tröjemåla i södra Värend, Kronobergs län. Han var son till en byggnadssnickare. Att modern tyckte om att berätta sagor för sina barn kan ha stimulerat den blivande författaren. Tidigt försörjde han sig som kroppsarbetare. För att förbättra kunskaperna från den 6-åriga folkskolan i svenska språket tog han korrespondenskurser i att skriva. Tidigt började han skicka in berättelser till olika tidningar och tidskrifter. En del infördes men utan betalning. Han skrivtalang upptäcktes av den kommunistiska tidningen Sydsvenska Kuriren som lockade ner den unge Adolfsson till Malmö för att ta anställning som journalist. På detta vis inleddes den långa journalistiska bana som Adolfsson avslutade som chefredaktör för Arbetartidningen i Göteborg.

Gunnar Adolfsson har skrivit en lång rad romaner med förankring i hembygden. Bland dem kan nämnas trilogin Träskoland (1964), Fattigmans tröja (1965) och Stolpar med röd ring (1966). De tar sin utgångspunkt i den verklighet som var morföräldrarnas. Morfadern försörjde sig som träskomakare. Romanen Född i våra dalar (1970) skildrar med dokumentära inslag de obesuttnas emigration från södra Småland. De som inte hade pengar till en amerikabiljett, torparbarnen, utvandrade till Nordtyskland som billig arbetskraft åt storgodsägare där. Adolfssons morföräldrar hade i sin ungdom tjänat dräng och piga i Tyskland. Catharina, romanens huvudperson, är en typisk representant för fattigkvinnorna som Adolfsson framställer dem, stolta och okuvliga.

Stolta och handlingskraftiga är även kvinnorna i Berättelse om sju kvinnor (1977) där man får följa kvinnor i fem generationer från mitten av 1800-talet till 1970-talet. Som ofta hos Adolfsson är perspektivet klart socialistiskt.

I den historiska romanen Mäster Påvels hytta (1974) berättar Adolfsson om tillkomsten och den tidiga driften av Smålands första hytta för nyttoglas på 1620-talet i Trestenshult i författarens hembygd. Romanen Liten kvällsmusik (1980) skildrar glaskonstens yttre och inre historia. Memoarboken Levnad (1976) ger många nycklar till autodidakten Gunnar Adolfssons författarskap. Få manliga författare har som han skildrat kvinnoförtryck och solidariserat sig med kvinnan i hennes kamp för jämställdhet med mannen. Som hembygdens skildrare är Gunnar Adolfsson en av de främsta i svensk litteratur.