Mindre kända skrifter
Först blev jag bekant med författaren — liksom med en
del andra svenska arbetarförfattare, genom följetonger i
tidningen Folket i Bild, FIB ibland kallad. Det var fråga om
Traktorn och framför allt romanen Kungsgatan.
Jag är
sen jämnårig med de skriverier som utlöstes av t.ex. Ivar
Lo-Johanssons bok Geniet. Det är klart att Ivar Lo
ofta sträckte ut hakan och att det fanns många som ville slå
mot honom. Särskilt minns jag det rabalder som uppstod med
Vi måste släppa till flickorna samt en annan
pamflett: Jag tvivlar på idrotten. Den senare
kom faktiskt ut redan 1931.
Ivar Lo-Johansson — 1901 - 1990
Produktionen är mycket stor
Måna är död. 1932
Godnatt, jord. 1933
Kungsgatan. 1935
Statarna I-II. (1936-1937
Bara en mor. 1939
etc. etc.
De självbiografiska böckerna som kom 1978 - 1983
Pubertet
Asfalt
Tröskeln
Frihet
På en finsk, men engelskspråkig sida skulle du kunna komma åt en något mer utförlig lista. Länken går sedan 29 oktober 2005 i stället till Ivar-Lo-Sällskapet
Om glasets blåsor:
Det förekom exempelvis i ett glas små blåsor som var lätt
synliga för ögat. Det hade konstaterats att dessa blåsor
under mycket lång tid kunde vandra i glaset, alldeles som om
de försökt ta sig ut ur sin fångenskap.
Om hundars bett:
Socialt sett var världsnomaden en lyxpassagerare med stinn
checkbok. Det hade i alla tider funnits en klass som ägt
hundar och en annan klass som blivit biten av dem. En
långväga resenär var ingen ny art av människosläktet. De
välsituerade hade alltid rest och skulle väl alltid komma att
kunna göra vidsträckta och bekväma resor. Jordens arbetare
var merendels bofasta
Ur Tröskeln, kap XIV
Andra försvarslinjen
Många gånger har jag grunnat över vilket syfte de stora
militära kolonnerna förbi Skäveryd skola hade. Jag gick i
småskolan där under kriget. Varför skulle så stora mängder
grova kanoner och annat krigsmateriel forslas norrut? Det var
krigsåren 1941 - 1943. Det förblev länge svårt för mig att få
ihop det med annat än att försvaret skulle öva mobilitet och
öva där de kanske bättre kunde dölja sina defensiva vapen,
dvs hellre i skogarna än i kustbandet. Det var merendels
trupp tillhörande KA 2 dvs Karlskrona
kustartilleriregemente.
När jag kom att läsa om den Andra försvarslinjen i
Ivar Lo-Johanssons memoarer, började jag begripa sammanhanget
bättre; med det oroande i kanontransporterna, som jag i
sex-åttaårsåldern stått och sett från skolgården.
Skönlitteratur är ofta mer avslöjande än tidningar och
läroböcker. Nedan återges ett citat ur boken Frihet, kap
VIII.
[. . .] Jag fick för första gången höra talas om det som kallades Andra försvarslinjen. Ifall tyskarna anföll Sverige skulle Skåne, Blekinge och Halland komma att uppges utan strid. De tre landskapen låg alldeles för utsatta för att kunna hållas. På försvarsstaben hade man redan om våren 1940 ritat in en ny försvarslinje. Den hade dragits genom Smålandsskogarna ungefär i de trakter där Dackefejden en gång rasat. Skälet var uppenbart. Det skulle bli lättare att i skogsterrängen föra ett slags gerillakrig mot den för slättkrig utrustade tyska armén än om man mötte den ute på de öppna fälten. Det stod en grupp höga stabsofficerare bakom planen för Sveriges 2:dra försvarslinje. Planen var strängt hemligstämplad men hade läckt ut. Det var bland de krigförande bara Tyskland som ännu visste alla detaljerna. [. . .]
Det påminner om hur man alltjämt hyssjar med projekt från kalla krigets dagar, exempelvis ' Operation Valfisken ' från tiden runt 1953, de sk nedskjutningarnas år. Finns också - i dessa Wikileakstider, anledning återkomma till Signalspaningens tid i Sverige.
En kort tid efter Ivar Lo-Johanssons bortgång 1990 bildades Ivar Lo-sällskapet. Det vittnar om det stora intresset för hans liv och verk. Arvet efter Ivar Lo-Johansson förenar det bästa av folkkultur och folkrörelseideal, och det i en tid när dessa värden inte längre är självklara och därför framstår det som än mer angeläget att minnas Ivar Lo.
Min person
Einar Ekström född nov 1934 uti Vissefjärda, Kalmar län. Sjön vid hemmet hette Kjessjön, 443 fot öfver hafvet. Kjesmålen, (av någon vid Länsstyrelsen i Kalmar omdöpt till Käsemålen), 142 m.ö.h. där jag föddes, ligger i följande koordinater:
56° 36´ 28" N, 15° 38´ 06" E
