Ivar Lo-Johansson

Mindre kända skrifter

Först blev jag bekant med författaren — liksom med en del andra svenska arbetarförfattare, genom följetonger i tidningen Folket i Bild, FIB ibland kallad. Det var fråga om Traktorn och framför allt romanen Kungsgatan. Jag är sen jämnårig med de skriverier som utlöstes av t.ex. Ivar Lo-Johanssons bok Geniet. Det är klart att Ivar Lo ofta sträckte ut hakan och att det fanns många som ville slå mot honom. Särskilt minns jag det rabalder som uppstod med Vi måste släppa till flickorna samt en annan pamflett: Jag tvivlar på idrotten. Den senare kom faktiskt ut redan 1931.

Skönlitteratur att köpa

Det finns en del böcker i min personliga ägo, som jag eventuellt kan tänka mig att avyttra.
På en Boklista anL.htm listar jag de volymer det är fråga om.

IVAR LO-JOHANSSON

Produktionen är mycket stor

Måna är död. 1932
Godnatt, jord. 1933
Kungsgatan. 1935
Statarna I-II. (1936-1937
Bara en mor. 1939
etc. etc.

De självbiografiska böckerna som kom 1978 - 1983
Pubertet
Asfalt
Tröskeln
Frihet

På en finsk, men engelskspråkig sida skulle du kunna komma åt en något mer utförlig lista. Länken går sedan 29 oktober 2005 i stället till Ivar-Lo-Sällskapet

Om glasets blåsor:

Det förekom exempelvis i ett glas små blåsor som var lätt synliga för ögat. Det hade konstaterats att dessa blåsor under mycket lång tid kunde vandra i glaset, alldeles som om de försökt ta sig ut ur sin fångenskap.

Om hundars bett:

Socialt sett var världsnomaden en lyxpassagerare med stinn checkbok. Det hade i alla tider funnits en klass som ägt hundar och en annan klass som blivit biten av dem. En långväga resenär var ingen ny art av människosläktet. De välsituerade hade alltid rest och skulle väl alltid komma att kunna göra vidsträckta och bekväma resor. Jordens arbetare var merendels bofasta

Ur Tröskeln, kap XIV

Andra försvarslinjen

Många gånger har jag grunnat över vilket syfte de stora militära kolonnerna förbi Skäveryd skola hade. Jag gick i småskolan där under kriget. Varför skulle så stora mängder grova kanoner och annat krigsmateriel forslas norrut? Det var krigsåren 1941 - 1943. Det förblev länge svårt för mig att få ihop det med annat än att försvaret skulle öva mobilitet och öva där de kanske bättre kunde dölja sina defensiva vapen, dvs hellre i skogarna än i kustbandet. Det var merendels trupp tillhörande KA 2 dvs Karlskrona kustartilleriregemente.
När jag kom att läsa om den Andra försvarslinjen i Ivar Lo-Johanssons memoarer, började jag begripa sammanhanget bättre; med det oroande i kanontransporterna, som jag i sex-åttaårsåldern stått och sett från skolgården. Skönlitteratur är ofta mer avslöjande än tidningar och läroböcker. Nedan återges ett citat ur boken Frihet, kap VIII.

[. . .] Jag fick för första gången höra talas om det som kallades Andra försvarslinjen. Ifall tyskarna anföll Sverige skulle Skåne, Blekinge och Halland komma att uppges utan strid. De tre landskapen låg alldeles för utsatta för att kunna hållas. På försvarsstaben hade man redan om våren 1940 ritat in en ny försvarslinje. Den hade dragits genom Smålandsskogarna ungefär i de trakter där Dackefejden en gång rasat. Skälet var uppenbart. Det skulle bli lättare att i skogsterrängen föra ett slags gerillakrig mot den för slättkrig utrustade tyska armén än om man mötte den ute på de öppna fälten. Det stod en grupp höga stabsofficerare bakom planen för Sveriges 2:dra försvarslinje. Planen var strängt hemligstämplad men hade läckt ut. Det var bland de krigförande bara Tyskland som ännu visste alla detaljerna. [. . .]

Det påminner om hur man alltjämt hysschar med projekt från kalla krigets dagar, exempelvis ' Operation Valfisken ' från tiden runt 1953, de sk nedskjutningarnas år.

STÖD Ivar Lo-museet
Gör detta genom att gå med i Ivar Lo-sällskapet

En kort tid efter Ivar Lo-Johanssons bortgång 1990 bildades Ivar Lo-sällskapet. Det vittnar om det stora intresset för hans liv och verk. Arvet efter Ivar Lo-Johansson förenar det bästa av folkkultur och folkrörelseideal, och det i en tid när dessa värden inte längre är självklara och därför framstår det som än mer angeläget att minnas Ivar Lo.

Årsavgiften är 125 kr och sätts in på postgiro 5 13 02 - 8. På Bastugatan 21 fanns museet i Ivar Lo-Johanssons författarbostad.
Postadress till Ivar Lo-Sällskapet är Bastugatan 21, 118 25 Stockholm.

obs, icke särskilt uppdaterade upplysningar om museum eller medlemskap...

LO-JO

Jag mötte Lo-Jo vid stationen
och så knäade vi över backarna
hemåt. Laine reparerade ett plank
och jag presenterade dem för varann
och Laine utbrast ivrigt på finska:
Jasså, herrn ä Lo-Johansson å visst
har jag läst herrns böcker,
hela högen, och smålog och Lo-Jo
smålog med och lyfte på hatten
och Laine på kepsen och jag tror
att Lo-Jo ska minnas mötet
med den finske arbetaren
som en av de bästa episoderna
från sin första Finlandsfärd.

Elmer Diktonius - 100-årig modernist!

Min person

Einar Ekström född nov 1934 uti Vissefjärda, Kalmar län. Sjön vid hemmet hette Kjessjön, 443 fot öfver hafvet. Kjesmålen, där jag föddes ligger i följande koordinater:

   56° 37´ N,   15° 38´ E

Den andra försvarslinjen gick genom skogarna i dessa koordinater.

Anstalten hette Ödevata. Vem skrev boken om Ödevata? Ju mer jag undrar häröver desto märkligare att ingen bryter tystnaden. Det var ett s.k. arbetshem. Där var de försumliga fäderna - som internerna kallades - och de spelade fotboll intill sjön Ödevaten så dammet rök. Frapperande var tystnaden. De spelade till synes glädjelöst vilket man sa berodde på att vakten kunde förbjuda vidare spel om det inte skedde disciplinerat och lugnt.
Senare fanns där rattfyllerister internerade och senaste tiden var Ödevata, det före detta arbetshemmet, ett flyktingförvar, tror jag.
Har månne tyskarna köpt hela anläggningen? Andra sjöar var Smedsjön, Torsjön, Sörsjön, Brunnsjön, Bastsjön. Sjön Ödevaten, inte att förglömma, den ligger på 457 fot öfver hafvets nivå. Därför rann det lätt neråt, avträdes från arbetshemmet till vårt badvatten. Kossorna fick diarré av att äta fräen - och det är inte vanlig vass ej heller fräken, som slagits i sjöns vikar. Undra på de, så många uppåt tilloppet som använt sig av vattentoaletter. Rening av avloppsvatten hade man inte tänkt så mycket på. Det fanns inget miljötänkande överhuvud taget på den tiden.
Somrarna under min barndom, under krigsåren hade ofta den gassiga, dallrande värmen. Det var mycket åska, det ljumma vattnet lockade till bad. Vid kräftskivan 1947 badade Arnold och Julius m.fl. i augustinattens mörker. Det var en lagårdsinvigning det! Sommaren 1999 fotograferades ladugården. Jo, stället har skötts väl om av den nye ägaren, en nybroit.

Maja Ekelöfs bok 'Rapport från en skurhink'

Maja Ekelöf

"Det var en gång en städerska i Karlskoga som gick till sitt arbete klockan 2-3 på efternatten. Hon skrev olovandes på skrivmaskinerna i de tysta timmarna. Det var hennes snabba skrift som överlevde,inte byråkraternas, inte de styrandes prydliga brev. Sällan har något imponerat så djupt som människans segrar i Maja Ekelöfs bok"

Maja Ekelöf (1918 - 1989) fick Ivar Lo-Johansson-priset 1987.

Ivar Lo-Johansson skrev bl.a.: