64sq

Erik Axel Karlfeldt

Visor


SVARTA RUDOLF

Till
Albert Engström

Se, svarta Rudolf dansar

och böjer sin nacke och ler.

Han tänker på stormande nätter

i Amsterdams glädjekvarter.

Han drömmer om flickornas kransar

och svävande bruna ben

på stranden av blåa slätter

vid Samoamånens sken.


Han böjer sin nacke och blundar

i flygande roslagsvals.

Så höll han i smäktande lundar

sin arm om chilenskans hals;

så böjde han krullig hjässa

en afton i negerbyn

mot trettonårig princessa

med eldsken på ebenholtshyn.


Så dansa de svajiga karlar

på Malagas vinstänkta redd.

Den vitröda tösen bävar,

bedårad, förlorad, förledd.

Hon ler i den väldiges nävar

åt allt vad han tog och gav,

hon suckar och vinden svarar

från Ålands jäsande hav.

YouTubeVideo:

Sven-Olof Sandberg sjunger denna sång på Sonora år 1934:   —   Så dansa de svajiga karlar på Malagas vinstänkta redd...

red line

VID FÄRJESTADEN

Är näktergalen kommen i lund?

O ja, min kund,

nu börjar Ölands vår.

Välkommen upp från Kalmarsund,

där farlig sunnan går.


O ja, på väg till Byxelkrok

mig stormen vrok

i denna lugna hamn.

Och jag är själv en Ölandstok,

och Nyter är mitt namn.


Gå ut och stick en vildsvinsgalt

och red mig palt,

och fly mig kannan, mor!

I många år jag slukat salt,

och det gör törsten stor.


Min faders gård står tom och grå

med mossa på

bland sura äppelträd,

och långsamt kryper starr och strå

ditner till tegens säd.


Farväl, du vilda väg jag red

på solig hed!

Jag har en annan häst.

Jag följer sjömäns skick och sed

och landar blott som gäst.


I Arontorp där blommar en ros.

Jag far min kos

från rosorna på strand.

Jag är en öländsk lättmatros,

och havet är mitt land.

red line

Till sidans topp   |  Till menyn

Visor av Erik Axel Karlfeldt

Klinga, du klagande strängaspel,  
sällskap i drömmande salar!          
Längtan heter min arvedel,           
slottet i saknadens dalar.          
Sakta ett underligt strängaspel,
tonar igenom dess salar.

Han hette Erik Axel Eriksson, men tillade sig 1889 ett nytt namn, Karlfeldt. Erik Axel Karlfeldt erhöll Nobelpriset postumt år 1931. Man skulle kunna säga att akademin delade ut priset till sig självt det året - det var svåra tider med den ekonomiska världskrisen. Ett globalt litteraturpris låg ej i tiden. Erik Axel Karlfeldt var akademiledamot sedan 1904. Han var dess ständige sekreterare under nitton (19) hela år från år 1912. Förutom poet var Karlfeldt en fest- och begravningstalare. Erik Axel Karlfeldt tog ställning för Südtirol i ett tal till Svenske hemvärnsmännen; andra ställningstaganden sällsynta. Han ansågs stram och myndig. Hans fader, Erik Eriksson, var nämndeman. Fadern fick gå i fängelse för grovt förfalskningsbrott och föräldragården, Tolvmansgården, gick under klubban. » För en bild hänvisas t.v. till DN 25 juli 1998; det finns en läsvärd dikt av Åsberg där (på sid A15), avslutad:

Ingen poet har en skönare skendöd
än den som blir läst 
fast han skälldes för stendöd

Betr. min bok Tankar och Tal som finns utbjuden på en försäljningslista nr 1, så kan jag generöst meddela att jag medskickar ett urklipp från DN 17/11 1914. Ja, du läste rätt: 1914. På baksidan intressant om hur världskriget, som senare kom att kallas det första, utvecklade sig för Österrike-Ungern som var i fullt krig med Serbien och Ryssland som stred mot Turkiet i Armenien (karta) och Persien. Telegram från Paris, Berlin, Petersburg, Budapest, Wien (det var neutralitet det!). Provkarta: Våra trupper stodo i går afton framför Obernovatz vid floden Ub och angrepo fienden på höjdsträckan Jautina väster om Kamenitza och . . . Vi togo 580 fångar och en mängd vapen och ammunition.
De i det gamla tidningsurklippet förekommande ortsnamnen Jautina, Kamenitza, Ub och Obernovatz är svåra att finna på dagens kartor. Ub är en biflod till Kolubara som rinner norrrut mot gamla gränsfloden Sava. Obrenovac ligger ca 3 mil SV Belgrad. Kamenica finns strax väster om Valjevo, ca 7 mil SV Belgrad. Ytterligare en ort Kamenica finns.
Vad har nu detta med vår vän Karlfeldt, nobelpristagaren, att göra? Jo, urklippet handlar, på framsidan, om Karlfeldt som litteraturhistoriker och är en lång (!) recension, av E.A. Karlfeldts monografi över 1600-talskalden Lucidor alias Lars Johansson. Recensenten är ingen mindre än John Landquist. För den som är intresserad av Landquist eller Lucidor eller Karlfeldt torde detta vara ett guldkorn! För båda böckerna och alla urklippen ett paketpris med 5% rabatt.

Dikt som uppläses av Gösta Ekman d.ä.

Jag dansade en sommar,

det var min enda sommar,

och sen så var jag gammal,

och sen så var det slut.

Detta är den 8:e och sista versen i Karlfeldts dikt Sommardansen. Källa: Flora och Bellona, Wahlström & Widstrand, 4:e upplagan, 1921.

Upphovsrättsligt finns mycket att diskutera. Det är klart att man, i ett rättssamhälle, inte kan lämna den frågan därhän. 70 år är tumregeln. Lagtexten finns på nätet numera.
Om konstens och kulturens tillgänglighet skriver Lars o Ericsson i DN den 20 juli 1998; bl.a. om "Archive of Deleted Files". Jag tillåter mig citera: Den fråga Walter Benjamin ställde i sin klassiska essä "Konstverket i reproduktionsåldern" (1936) huruvida inte "konsten som helhet ändrat karaktär genom uppfinningen av fotografiet" är i dag än mer akut genom uppfinningen av datorn och modemet. I den digitala reproduktionsåldern håller konstbegreppet på att muteras - ännu en gång.
€tt debattinlägg om internetkonst försvann — det försvann faktiskt. Om project Gutenberg och om projekt Runeberg vill jag samtidigt erinra. De flesta människor i världen anser nog att sjuttio år är för lång tid att vänta på en publik tillgänglighet av väsentliga och värdefulla texter.

I vår rättsordning anser jag att Tryckfrihetsgrundlagen och offentlighetsprincipen är viktiga. Datalagen är jag skeptisk till. Om nya lagar som berör yttrandefriheten läs en analys av Jacob Palme Förbjud Internet- tanken finns, inte bara som en intresseväckande rubrik. Själv anser jag att sekretessbestämmelserna som vi har i Sverige är mest bara till hjälp åt brottslingar och utnyttjas av människor som sitter i våra fängelser - eller borde sitta där. Så svepande får man förstås inte uttala sig.

Visst vore det tillåtet (?) visa den vackra takbilden från Sixtinska Kapellet. Jag lånade den från DNet!

Om en av otaliga Strindbergsfestivaler: 1995, 1998, osv. Mitt bidrag till firandet tar upp att det händelsevis är valår och olust i landet.

ora hor lin

En Karlfeldt produktion:

Gösta Ekman den äldre läser Karlfeldt . . .)

 En dam av ädel vandel
 som står i tobakshandel,
 hon sjunger mellan kaggarna i 
 Ljunglöfs mörka bod:
 
 Min vän är skön och god.
 Han rider över gärdet
 med sporrarna och svärdet;
 melo, melo, melodikum, 
 det spelar i mitt blod.
 
 Jag vet hans vissa kosa,
 då aftonen är när;
 sitt hjärta och sin dosa
 han till mitt altar bär.
 
 Du ädla mö i handel,
 jag är en man av vandel,
 en första klassens sjökapten 
 på London och Bordeaux,
 där hajarna de slå.
 När masten börjar vekna
 och alla gastar blekna,
 melo, melo, melodikum, 
 då sjunger jag: låt gå!
 
 Men landar jag vid Pekings tull,
 vid Stockholms lugna sluss,
 då kräver jag för hälsans skull
 ett hjärta och en buss.
 
 Den ädla damen svarar:
 Bevars, bevars för karlar,
 de tränga mina unga år, 
 att väl jag sucka må,
 som bäljorna de gå.
 Dock skall du ej förtvina,
 du stolte man av Kina,
 melo, melo, melodikum, 
 din hugnad skall du få.
 
 Jag är den unga rosen
 som doftar friskt bland snus,
 konstapeln och matrosen
 de vädra kring mitt hus.
 
 Hav tack, hav tack, min sköna,
 din godhet vill jag löna,
 ditt lov skall flyga seglens väg 
 från Stockholm till Shanghaj,
 till neger och malaj.
 Hvar vind jag mött i natten
 som söker nordens vatten,
 melo, melo, melodikum, 
 skall sucka vid din kaj.
 
 Så mötas vi bland dosorna
 som blänka vid din knut,
 mot aftonen, då rosorna
 och lyktorna slå ut.

red line

red line