€€

Ned    —    folder content   —    main folder index   —  Honda Accord   —   Paavo

Avsikten är att dokumentera framsteg.

Jag har rätt högt ställda förväntningar. Faktiskt lite rädd att bli besviken. Men i skrivande stund är det så besvärligt att jag knappast kan föreställa mig att det kan bli värre. Som vanligt ont i händer, fötter, knän axlar. Tendenser till obehag i armbågsleder och i halsmuskler, t.o.m. i käkmusklerna på senaste tid.

8/6
Träffat SS (MS), avdelningsläkare (AN), AT (MR tidigare MK). Några prover togs. Jag har nu fått föreställningen att det bestäms av ÖL (TZ) - vilken person jag ska träffa på torsdag - om och när en viss behandling med metotrexate ska inledas.

10/6
WL gav diagnosen psoriasisartrit och i dag fick jag medicin så att behandling äntligen kan påbörjas.
Medlet heter Emthexat [Methotrexate heter det oftast numera] och dessutom ska jag ta 'folsyra' efteråt. Nu har jag kl 13 tagit mina fyra tabletter Emthexat, vilat en smula och känner en smula klåda på benens baksida. I övrigt är det rätt bra. Jag tar därvid hänsyn till att jag varit i ett uselt tillstånd de senaste 15 timmarna. Däremot mådde jag rätt väl i går kväll.

Jag är förstås glad att det nu finns bättre hopp än tidigare. Den överläkare jag träffat i dag ingav f.ö. förtroende. Han verkade vara erfaren.

Nästa inplanerade besök hos avd 10, dagvården, Reumatologen, Karolinska, blir den 21 juni.

11/6
Tyckte nog det var bättre redan i dag! Cykeltur till Vasaslätten i Hagaparken. Jag har stora förhoppningar nu. Att kunna åka skärgårdsbåt snart. Birgitta ringde. Om det går bra för mig skulle jag vilja rekomendera henne göra samma behandling.

14/6
Ingen förbättring har märkts. Särskilt händerna ger svår smärta och det är problem med allehanda vardagsbestyr, inköp och matlagning.
Är oroad över det nu 12 veckor långa bruket av smärtstillande medel. På en av förpackningarna (Ibumetin)står det att medicinen får användas högst fem (5) dagar i följd. Jag har ju frågat om detta tidigare och fått undvikande svar. Har en känsla av att tabletterna är räddningsplankan. Välja mellan en svårt uthärdelig smärta och 'missbruk' av medicin.
Tillhörande problem är ju att de tabletter jag nu tar (tre per dygn dvs var åttonde timme) blott reducerar lidandet i viss mån inte eliminerar det, inte ens för en sekund...

15/6
Kändes bättre i dag. Cyklade runt Gamla Stan utan problem. Lindat båda handtagen på styret för större greppdiameter.
Följde med Emma vid regn till frisören. (I morgon skolexamen i Högalidskyrkan).
Talat med apoteksanställd finlandssvenska på Örnen om min medicinering. Det är ingen fara med att följa anvisningarna som getts av läkarreceptet, dvs 3 tabl/dygn av de inflammationshämmande, smärtstillande. Den här reservationen om att man ska undvika mer än fem dygns intag i följd, som det står på asken till Ibumetin 400 mg, ja den gäller för de som receptfritt inhandlat (!) samma läkemedel, vilket tydligen är möjligt (och varvid ingen läkare ansvarar för utskrivningen).

28/6
Pendlar mellan hopp och förtivlan. Det är händerna som är värst nu och handlederna inkl armbågarna har gjort sig märkbara. Från början (april) var det inga problem med handlederna.
Fötterna är mindre svullna nu. Knäna ger i regel inga smärtor.
Om behandlingen, som nu pågått i nästan tre veckor, ger positiv effekt eller inte, kan jag inte ännu avgöra. Tyvärr måste jag ta in full dos av de smärtstillande varje dag och det är trist.
Måste ändå medge att de senaste nätterna varit vida bättre än när det var som värst. Då sov jag bara 2-3 minuter i taget och sista dygnen har jag kunnat sova i block om 1-2 timmar, faktiskt.

30/6
Armbågarna sämre än någonsin. Händerna värker. Lät Märta fota den nya bulan, upptäckt i natt, på höger armbåge. Ringde 1 juli och informerade syster Eva. Hon sa att det kunde vara ledvätska som läckt ut. Hon tackade för påringningen.
Varför finns inget positivt att rapportera vid juni månads utgång?

2/7
Efter dagens telefonsamtal med dr Annica Nordin ska jag öka intaget av cellgift från 4 till 6 (sex) tabletter per gång. Vidare kunde jag fortsätta intag av b12- tabletterna som familjeläkaren skrivit ut till mig.
Jag klagade över värktabletterna och påtalade dessutom att de där Brufen skulle ta slut omkring 20 juli.
Då fick jag henne att skriva ut en ny medicin, som jag nu ska prova. Det rör sig om Orudis Retard
200 mg. Jag fick ut en startförpackning med 30 kapslar. Skulle jag vara nöjd med verkan av detta nya medikament så kan jag få hämta ut ytterligare 100 st mot uppvisat recept. Givetvis får jag inte kombinera med Brufen. Skulle jag vilja återgå till Brufen så måste jag begära nytt recept (blev egentligen lovad ett sådant redan per telefon men något kanske gick snett sen).
Bulan på bilden etc ska jag visa upp nästa vecka i samband med provtagning hos syster Grön...

11/7
Egentligen inget att rapportera. Efter en månads 'kur' så har jag inte sett någon förbättring att tala om.
Positivt är dock att knäna inte besvärar lika mycket som när det var som värst och jag hade svårt komma upp från låga stolar. Vidare positivt är att fötterna inte är lika svullna som de var i april/maj då jag tvingades köpa size 46 skor.
Det finns däremot negativa tendenser: armarna och axlarna besvärar nu, speciellt nattetid. Jag har ju tidigare påtalat armbågarna och att den vänstra knäpper otrevligt och den högra har en stor bula (bilden ovan). Handlederna är värre än någonsin. Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan. Är det verkligen adekvat behandling, den jag får just nu?

27/7
Kan beskriva läget som bättre än tidigare. Har t.ex. kunnat sova bättre dvs i längre perioder utan att våndas över att man ligger illa och har värk. Så i dag är det mer av hopp än tidigare.
Knappt man vågar skriva det. Det är ju så att det ändrar sig hela tiden. Händerna är ett problem och hela armarna inkl armbågar och axlar.

På ett nytaget foto kan man studera om jag ser friskare ut eller hur det är.

7/8
Har bytt smärtstillande medicinen. Det var så att jag endast fått Orudis i en myckenhet som räckte knappt juli månad ut. Hade ju kvar en del Brufen som jag då ersatte med. Det visade sig bli betydligt sämre. Förefaller som om Brufen inte gör tillräcklig nytta mot min åkomma. I onsdags fick jag ett nytt recept och mängder av tabletter. Så nu kör jag en kapsel av Orudis Retard varje kväll. Tar tabletten lite tidigare än förut, kl 19.30 mot 21. Det står 'mot ledsvullnad och värk'och det är ju vad jag behöver.
I skrivande stund, på lördagkvällen har jag ännu inte hamnat i rätt behandlingsfas. Har rätt ont, speciellt i handlederna och fötterna. Gårdagens utflykt till Utö/Ålö/Nåttarö kanske blev lite för påfrestande för mig.

8/8
Har haft en lugn natt. Befarade annars det värsta med tanke på att det var den bråkiga Sveavägens dag (egentligen skulle typerna vara på flygfältet i Barkarby, f.d. F8) med bensinångor, ölfylla, bullerstörningar av MC och vrålande bilar, raggare och skrän i största allmänhet.
I morse kändes det mesta bra, dvs vida bättre än på länge. Nu på söndagseftermiddagen efter den traditionsenliga Hagautflykten med cykel och medverkans hjälp med semesterfirarnas tvätt, känns det som om medicineringen har hulpit. Vidare att jag hittills klarat värmen utan tillkommande problem härav. Det har ju varit 27-30 grader några dagar nu. Som väl är så blir det under 20 på nätterna.

10/8
Om en stund sker operation #2, artroskopi, i forskningens tjänst. Därvid tas tre olika prov på ledhinna, ledvätska etc. Skillnader mellan förra gången och i dag analyseras.

Hoppas det går bra i dag och att man stänger av mobiltelefonerna. Skall nog inte tillåta fler operationer  —  för det är ju en så 'läskig' upplevelse, som man gärna vill besparas.

16/8
På rekommendation av dr E. ökade jag intaget av Emthexat från 6 st till 8 st tabletter i veckan. Hålen i vänster knä tycks läkas fint även denna gång. Har fortfarande plåstret på och har inte duschat sen artroskopin i förra veckan. Rent allmänt mår jag bättre nu än för t.ex. en månad sen. Framför allt får jag nu sova i längre perioder och är sen inte heller lika stel på morgnarna som förut. Jag tar de smärtstillande tabletterna lite tidigare nu, omkring 19.30 varje kväll.
Ett par iakttagelser:
a) Jag har lite ömt och konstigt uti fingerlederna, längre ut på handen än jag någon gång tidigare haft.
b) Konstaterar att naglar och hårväxt inkl. skäggväxten tilltagit, dvs jag måste klippa markant oftare nu (förmodar det är cellgiftets verkan).

15/9
Varje vecka medicinering. Numera 7 varje torsdag. Tar de smärtstillande redan kl 19 nu för tiden. Har haft ont i axlarnas muskler. Ska dock inte klaga nu  —  det är ett himmelrike mot hur det var för några månader sedan.

8/10
Efter gårdagens läkarkontroll, en natt med svår sömn (mardrömmar). Läkaren sa att jag skulle kunna testa att avstå smärtstillande Orudis Retard för att se hur det verkar. I stället skulle jag kunna ta två Alvedon 500 (samtidigt), om det känns som om det behövs. Max 3 gånger per dygn, dvs max 6 Alvedontabletter. Effekten brukar sitta i ca 6 timmar.
I övrigt skulle d:r UN skriva remiss på medicinska hålfotsinlägg. Vidare skulle de utöka provtagningen nästa gång, på min begäran, till att omfatta även kontroll av b12-värdet. Egentligen ligger detta på husläkaren (men jag är ju glad om jag slipper ränna runt på olika håll). Jag har tabletter för b12 oförbrukade och har lång tid undrat över om de behövs eller hur viktigt detta är.

11/10
Har nu avstått från Orudis Retard i tre dygn. Har vid två tillfällen tagit Alvedon (i förrgår en gång) samt Brufen (idag en gång); det tycks fungera utmärkt.........

25/10
Har nu avstått från smärtstillande mediciner i 14 dagar. Jag bör vara tillfreds med den här utvecklingen.
Nu när det blir kallare för varje vecka, mörkare och dystrare, gläds jag åt att ha bokat en enveckas semesterresa till Röda havet den 11/11 för att fira fördelsedagen i värmen. Ja må man leva!!!!

31/10
Vill gärna dokumentera att dosen ökats från 7 till 8 (den i somras rekommenderade dosen) fr.o.m. torsdagen den 28/10.

10/11
Om några timmar bär det av till ett arabland, Egypten. Medicinerna är förstås nerpackade. Hoppas det går vägen.
Det ska bli intressant att erfara om värmen kan ha en välgörande inverkan på min reumatologiska åkomma. Många tror ju på det. Någon har t.o.m. rekommenderat att sälja bostadsrätten i Sverige och i stället bo söderöver (men inte något som vi reflekterar över för närvarande).

19/12 2004
I morgon ska jag avhämta 'fotbäddar'och detta ser jag fram emot eftersom det känns lite ömt i fötterna ibland när jag promenerar.

1/1 2005
Kommer inte ihåg! Minns inte klart om jag tog eller glömde bort ta medicinen i torsdags. Det var den 30.e dec. och jag höll på med diverse viktiga saker. Så jag minns verkligen inte. Huvudregeln i sådana fall är visst att inte ta dubbelt. Jag gjorde ett test på läkarens inrådan, med att återuppta intag av Orudis Retard. Gjorde det 7 dygn i sträck över julhelgen (läkarbesöket var den 20/12). Sen ett kort uppehåll men nu tänker jag ta en period med intag av smärtstillande. Allt är diffust, just nu.
Detta kan bero på att jag arbetat minst tre timmar varje dag sen den 22 nov. Det är berikande men har medfört att jag måste koncentrera min tankekraft på helt andra saker än skötseln av och bevarandet av min egen hälsa.
Jag har dock mått övervägande bra under senaste tid. Det har varit dagar då jag inte alls tänkt på min sjukdom. (Kanske därför jag glömt ta min medicin?)
Hittade en notis från omkring ett år tillbaka. Jag hade antecknat vad läkaren sa vid en hastig telefonkontakt: 'liten spricka menisken, horisontell'.... Det var allt jag antecknat. Så fel det kan visa sig senare; Spricka (!) och spricka . . . .

10/2 2005
Det är för det mesta 'prima liv' nuförtiden; en kan inte klaga (längre)....
- Så bra då!

27/3 2005
Tack vare behandlingen har jag fått ett nytt, bättre liv. Tack alla på Reumatologiska avdelningen vid Karolinska Universitetssjukhuset i Solna

Addendum 2006-11-25 Jag har inget att klaga på längre. 
Behandlingen med methotrexate hjälper
— (åtta piller varje torsdag) och jag mår minst lika bra som 
de flesta andra i min ålder.

Addendum 2008-12-28:

Oförändrat, gott läge. Jag tar numera bara sex (6) st tabletter varje torsdag. Behandlingen övervakas numera av d:r Nyman, som har sin mottagning invid Ersta Sjukhus. Varje månad tas blodprov samt urinprov.

Addendum 2009-04-22

Jag mår rätt bra. Nu tar jag, förutom cellgift, också B12 vitaminpiller samt sen mars 2009 Zinktillskott i brustablettform - allt på husläkarens inrådan...

methotrexate tas nu sen några månader i dosen 5 per vecka.

Fysiskt bra men sörjer hjärnans allt sämre funktion när det gäller att lära nytt, komma ihåg och glädjas även åt det miserabla väder vi nu haft så länge i Stockholm.

Slår nu ihop två filer: sjuk.html med behandling.html. Nya sidans namn blir krankheit.html och samma folder dvs /3746/

"Live your life that the fear of death can never enter your heart. 
Trouble no one about his religion. Respect others in their views and demand that they respect yours. 
Love your life, perfect your life, beautify all things in your life. Seek to make your life long 
and of service to your people. Prepare a noble death song for the day when you go over the great divide. 
Always give a word or sign of salute when meeting or passing a friend, or even a stranger, if in a lonely place. 
Show respect to all people, but grovel to none. When you rise in the morning, 
give thanks for the light, for your life, for your strength. Give thanks for your food 
and for the joy of living. If you see no reason to give thanks, the fault lies in yourself.  
Abuse no one and no thing, for abuse turns the wise ones to fools and robs the spirit of its vision. 
When your time comes to die, be not like those whose hearts are filled with fear of death, so that 
when their time comes they weep and pray for a little more time to live their lives over again in a different way. 
Sing your death song, and die like a hero going home."
 by: Tecumseh - (1768-1813) Shawnee Chief 

Mitt fullständiga namn är Lars Ejnar Ekström. På sjukhusen kallas jag i regel för Lars eller Lars Ekström.
Själv har jag alltid stavat Einar som norrmännen gör, dvs Einar. Det var också min mors mening, men en självsvåldig prost vid namn Thörn bestämde en försvenskad stavning: Ejnar var det korrekta ansåg han och så står det nu i böckerna, alltsedan dopet i Wissefjärda Prästgård någon gång i slutet av 1934 eller evt i början av år 1935. Gör du en sökning med Google ska du komma till den här sidan om du sökt på 'Ejnar Ekström' . . . .

Rapport från maj/juni 2004

4 maj 2004 I går tog jag spruta nr 4 av b12 vitaminet. I natt var det som vanligt hemskt med smärtor lite varstans. Händerna har nog aldrig varit mer svullna än nu. Det gör ont i fötterna.

Ringde några samtal. PSO sa att Karolinska hade de bästa läkarna när det gällde reumatologiska sjukdomar. Jag ringde och talad med husläkare d:r PL. Denne tipsade om att jag kunde ringa Karolinska och efterfråga remissen på Njursjuk avdelning. Det gjorde jag. Det heter f.ö. Karolinska Universitetssjukhus, Njurmedicin, Mottagningen och väl där fick jag reda på dess telefontider. Faktiskt lyckades jag få kontakt och syster Pia sa att remissen inkom i går. Att remissen ska granskas av deras läkare. Att väntetiden hur som helst är 1 månad. Att läkaren som sagt avgör om jag ska få komma eller inte komma till dem.
Jag anser mig ha behov av akut vård. Vet inte bara inte hur jag ska bära mig åt. Gör husläkaren en god insats?
Ja, det gör han. Jag talade med honom om smärtstillande nyss (de tabletter jag fått gav tendenser till hjärtflimmer och jag bad om mildare medicin) och om att jag blivit rekommenderad söka få remiss till en läkare vid Reumatologiska på Karolinska.
HAN LOVADE ORDNA EN S�?DAN REMISS.

Spenshult.
Ringde Spenshult på eftermiddagen. Där ansåg sköterskan att det första som man borde göra (läs: bort göra) var att röntga fötterna och händerna. Det handlar om 'lättröntgen' och resultatet är att man ser (!) vad det är som ger svullnad och smärtor. Vidare sa hon det var akut och inte tillrådligt vänta på en behandling, som kanske bort sättas in tidigare, exempelvis injektion av Cortison.

Nu får jag väl avakta tills i morgon då jag ska ta en ny spruta b12-vitamin. Spenshult sa f.ö. att vitaminbrist inte kan förklara svullnad i händer och fötter. Remissen till reumatologavd KS som utlovats ska jag kolla närmre. Blir det även där väntetid finns kanske anledning söka vidare, ett tips var en specialist vid Nacka läkarhus, som tidigare arbetat på Huddinge sjukhus. Om de journaler som finns, så kan de vidareskickas, trodde hon, med mitt medgivande. (Se dock nedan vad man sa till mig på S:t Göran Akutmott: att jornalerna är husläkarens ensamrätt, en dyr rättighet och den överförs icke (enligt någon sjukvårdslag)). Detta är ett annat område som jag varit inne på för fler år sedan. Jag är en sådan person att jag skulle vilja = kunna ge en generell tillåtelse att vem som helst, var som helst får ta del av de provresultat som föreligger och den information som givits av mig själv vid samtal med olika läkare och distriktsköterskor etc. Varför skulle jag vilja hemlighålla något? Finns anledning till det? Fattar bara inte.

6 Maj.
I går tog jag mod till mig och ringde upp läkaren. Föreslog att händer och fötter röntgas. Han gick med på detta och ordna genast (kl 15.00) att jag fick remiss till röntgen. De stänger kl 16 men tack vare snabbpåklädnad, taxi och snabb och fin service av läkarsekreteraren (Lilian) och röntgensystrarna så ordnade det sig.

Nu är det torsdag och jag har inget annat än hoppet om att resultatet från röntgen ska ge ledtrådar. I övrigt är händerna värre än någonsin, svullna och värker. Jag kan absolut inte öppna en flaska vatten. Jag tror mig inte om att kunna bädda sängen. Jag har lyckats klä på mig själv. Undantag är fötterna men i dag är det en varm, sköön dag; man kan vara barfotad!
Apropå fötter så de nya skor jag inköpte i förrgår i Fältöversten valde jag i storlek 46. Annars är 43-44 min vanliga storlek. Det visar sig svårt få på ach ta av även dessa nya. Skohorn är ett måste. Det kunde de tillhandahålla på röntgen i går em. Jag måste se till att jag alltid har ett skohorn med mig i väskan.

D:r PL ringde och meddelade svaret på bilderna från händer och fötter. Det finns inget alls som tyder på någon reumatologisk orsak eller åkomma. (Han läste upp det ordagrant och undrade sen om jag ville ha en utskriven kopia). Det är så att värken och smärtorna kommer från inflammationen i mjukdelarna, vävnadernas blodkärl, inte från leder eller förändringar i skelettdelar (minns inte exakt hur han uttryckte saken).
Vad som gör att händerna svullnar (och fötterna) är alltjämnt höljt i största dunkel. Än en gång konstaterar jag själv att besvärligheterna tilltagit. Det är mycket värre på efternatten och på morgnarna. Däremot har t.ex. i dag på eftermiddagen svullnaden varit lika stor men smärtorna betydligt lättare att stå ut med.

Tog en taxi till akut S:t Göran. Där svarade de mig att de inte ville skriva in mig. Det skulle nämligen innebära att all provtagning och undersökning skulle behöva börja om från början igen. De fick icke tillgång till min journal, enlig gällande sjukvårdslag! Så är det ställt i Sverige. Systrarna på akutmott S:t Göran sa: det är husläkaren, husläkaren, husläkaren som du ska vända dig till.

13:e Maj 2004
Äntligen lite positivt! Syster Majken ringde och sa att jag får komma kl 11 på onsdag den 19:e till en d:r på KS Reumatologiska. Hans namn var:
EaK   Ett litet krux är att denne d:r vill att man kommer odrogad. Därför så ska jag inte ta smärtstillande månd, tisd eller onsdag. Blir det besvärligt för mig skulle jag få dispens och bara slippa tisd-onsd - inte vet jag hur detta kommer att gå. Skulle i sig gärna slippa de de där Bufren 400. Har själv varit inne på tanken: "Vad händer om jag inte tar tabletterna?"

Njurmedicin har aviserat mig brevledes att de tillskrivit d:r MTa om något. Jag får väl kontakta henne på måndag då och höra efter.
Distriktan i dag (14 Maj) trodde på psoriasis. Just hon verkade väldigt insatt och förtroendeingivande.

15:e Maj 2004
Ett brev från KS Njurmedicin har kommit. Där ber syster Pia mig att ringa upp d:r MT för närmare information.
Vidare har jag talat med min biologiska syster, Birgitta f -38. Hon hävdar att hon lider av fibromyalgi (som kan vara psoriasisartrit). Vidare att pappa fick problem med fingrarna (de fingrar som fanns intakta) som gjorde att han inte längre kunde fatta pennan och skriva brev. Men då var han uppe i den aktningsvärda åldern av 86 år. Emellertid kunde detta tyda på att det fanns något psoriasisliknande i släkten. Min pappa född 1889 dog i december 1978, dvs han blev nästan 90 år. Jag fyller 70 i år.

måndag 17 Maj
Har hos syster Lena (Sabbatsberg) avbokat vänstra knäets operation 26:e och ska få en ny tid, efter sommaren, genom en ny skriftlig kallelse. Nu har jag varit utan smärtstillande i 13½ h. Es geht doch!
D:r MT ansåg inte saken vara akut - hur hon nu kunde bedöma detta? Hon har f.ö. varit borta 2 hela veckor. Hon skulle ringa upp mig vid fyratiden efter att ha tagit del av Njurmedicins svar på hennes gamla remiss.

Hon ringde aldrig kl halv sju! Brevet från Njurmedicin hade kommit bort eller hur det var. Jag sa att jag fått 'mitt' brev i fredags och att det var daterat den 13:e Maj!!

Jag ska emellertid få hämta lite utdrag ur min journal hos sekr Lilian i morgon; att medtagas till d:r EaK på onsdag. Tog upp mina funderingar kring den påkostade magnetröntgenundersökningen. Att jag inte fått se resultatet av magnetröntgen berodde på att denna inte visade på några konstigheter i vänster knä. D:r MT utsaga den 17 Maj 2004...     Ändå skulle det opereras! Av en docent på Sabb....

Distriktan gav sista dosen av b12. Vidare fick jag benen/fötterna lindade med stödstrumpa. Erhöll även en griptång för handikappade.
Nu har jag varit utan smärtstillande i 23 timmar. Kan inte säkert påstå att detta betyder någon skillnad (jo, jag kissar mindre, förstås).
Är inne på tanken att ta lite 'starkt' för att kunna sova i natt. Har diskuterat detta med anhöriga, som tillstyrker. Hellre lite sherry än sömntabletter (som jag saknar erfarenhet av).

Ursäkta att jag ibland blir bitter av mina upplevelser av svenska husläkarsystemet.

19 maj 2004
Glad i dag. Har blivit inskriven hos Reumatologiska på Karolinska i Solna. Läkaren och personalen och alltihop gav ett mycket gott intryck på mig. Man fick sitta i ett väntrum och prata med personer som hade liknande problem med reumatism o.dyl.
Där fanns kaffe, te och tilltugg. Ingen talade om besparingskrav eller alltför knappa resurser.
Nu har jag närmast att vänta på kallelse, först från läkaren d:r EaK (nästa vecka) sedan från ett komplett vårdteam (!) (kanske omkring 8 juni och då har jag bibringats förtur) —  såvitt jag inte missuppfattat nånting.
Nu är det tre (3) hela dygn som jag varit utan intag av smärtstillande Brufen. Enligt råd jag fick i dag kan jag ta (en tablett) när jag känner att jag behöver, eller måste ha smärtlindring . . .

20 Maj 2004  Hade nog inte förstått hur man ska utnyttja de smärtstillande medlen. Detta p.g.a. ovanan.Det är också otydliga instruktioner givna. Ja kände mig tvungen ta en tablett Bufren i natt kl 3.00. Förmodar nu att man ska ta vid behov och inte som det är med penicillin (det står 3 tabletter om dan). I dag på folknykterhetens dag är tllståndet hyggligt, som vanligt. Jag kan t.ex. utan större problem skriva vid mitt svarta tangentbord.

Jag var med på Ikea både uppe och nere. Där fanns en liten sittdyna men inga stolar med karm. Har den 22:e skaffat Scholls hålfotsinlägg till de totalplatta skorna, size 46. Men i nya slippers size 46 finns en upphöjd del för hålfoten.

Ledgångsreumatism är f.t. diagnosen. Jag får komma till Artroskopi tisdagen den 1 juni, kl 13.
I vetenskapens tjänst dessutom. Holländare kommer att närvara.   Doktorn ringde således fredagen den 21:e.

Skulle få en massa papper från Reumatologen, att läsas och begrundas, kanske även en del enkäter att besvara.

1 juni 2004
Nu har jag genomgått mitt livs första operation. Det kallas för artroskopi eller artroskopisk undersökning.
Opererande doktorns mobil ringde och störde mitt i. Hon gjorde två hål, ett för kameran och sen ett för provtagningstången. Hela operationen tog ca 1½ h. Efteråt infann sig en diskussion om jag skulle få kortisonmedicin eller icke. Ett recept ringdes in. Sista budet blev att jag inte skulle lösa ut medicinen.
Hem efter en 'jobbig' dag fick jag åka tjänstetaxi.

3 juni 2004.
I dag har d:r EaK hört av sig. Jag svarade att operationen synbarligen lyckats så till vida att jag har inte ont i det knäet. Däremot är sen i går (dagen efter artroskopin) inte reumatiska allmänläget något vidare. Jag har ont i både fötter och händer. Tar smärtstillande och har t.o.m. tagit Alvedon; men till ringa påverkan på svullnad och smärta. Är det bra några timmar i t.ex. händerna (var så i måndags) så vet jag att det är inte varaktigt. Sjukdomen liksom skämtar med min kropp och vill visa vem som bestämmer.

Nästa gång doktorn vill träffa mig blir den 10 augusti kl 13. samma procedur!

På tisdag den 8 juni ska jag inleda en behandling med Metotrexate.

4 juni 2004
Fick brev daterat 2 juni, från FamiljeLäkarGruppen Odenplan i går. Ringde m.a.a. innehållet (urinprov för äggvita rekommenderas) upp och talte med d:r PL i morse. Det var Diclofenac 50 mg som jag fick 2 gånger i nov/dec. Då var den medicinen välgörande. Sen i april visade den sig alltför 'stark' - den gav påtagliga biverkningar då.
Brevets innehåll var ett svar på den remissbegäran som Karolinskas Njurmedicin avslagit. Obegripligt varför d:r MT trott mina njurar var defekta. Redan den 15 maj hade Njurmedicin skrivit ett brev till mig i ärendet; men i Familjeläkarsystemet saknades informationen (som jag evt. föreställde mig vara av väsentlig betydelse för min hälsa) . . .
Jag ska få utskrifter av undersökningsresultaten från:

1. knä röntgas  —  remissdatum 2003-11-21
2. magnetröntgen  —  remissdatum 2003-12-17
3. lung/hjärta röntgen  —  remissdatum 2004-04-22
4. ultraljud  —  remissdatum 2004-04-26
5. röntgen av händer/fötter  —  remissdatum 2004-05-05

Nu börjar det gå upp för mig att dessa 'papper' är betydelsefulla fastän jag själv knappast förstår vad som menas med t.ex. ekogenicitet eller parenkyminfiltrat.
Jag har kopierat resultaten och tänker ta med dessa papper på tisdag (8 juni) när jag ska 'börja min behandling' på Reumatologen KS Solna. Det är väl inte nödvändigt röntga dubbelt eller överhuvud dubblera dyrbara provtagningar; det är min lilla mening om det hela, som jag tänkte framföra till folk på Reumatologen.

Enligt d:r PL finns allting som jag gått igenom samlat i Läkarhusets Arkiv, och till disposition!

Rapporten fortsätter fr.o.m. 6/6 2004 på behandling.html

Några sjukvårdsspecialisters åsikt om husläkarsystemet

Politikermajoriteten har antagit en nationell handlingsplan för svensk hälso- och sjukvård, som går ut på att minska antalet specialister och i stället satsa på allmänläkare.
Det kommer bli en stor brist på barnläkare, gynekologer, reumatologer och andra specialister när fyrtiotalisterna går i pension. Akutverksamheten i Norrtälje och Södertälje har tillfälligt räddats, men hotas på sikt av nedläggning.

Enligt ett hittills hemlighållet förslag kommer bara sjuka barn "som kommer in med blåljus" att tas emot direkt på Astrid Lindgrens barnsjukhus.
I första hand uppmanas såväl akut sjuka barn som vuxna att i första hand låta sig undersökas av sina husläkare eller numera familjeläkare. Det ska vara som på den gamla goda tiden; en provinsialläkare i byn som jämt är tillgänglig.
Genom att husläkaren förväntas känna patienten, påstås hon eller han också veta när sjukskrivning är befogad.

Husläkaren ska kunna ta hand om allt; såväl nyfödda barn som livsfarliga
psykopater i kvarteret. Man anser att det är billigare att sjuka barn sköts av husläkare med två tre månaders utbildning i barnmedicin, jämfört med barnläkare som har minst fem års utbildning i specialiteten.
Kruxet är att svenskarna klokt nog fortsätter att gå till akutmottagningarna, särskilt barnfamiljerna. Kvinnor väljer hellre en gynekolog när det gäller underlivsbesvär. Om man har ont i örat vill man naturligtvis träffa en örondoktor och om man har ont i ryggen gäller ortopeden.
Husläkare är bra för patienter med komplexa problem, särskilt de gamla, medan de yngre i arbetsför ålder oftast bara behöver tillfällig läkarhjälp, mest för sina barn.

Varför lyckas vi inte i Sverige med att införa ett lika effektivt familjeläkarsystem som i Holland, Belgien och Storbritannien?
Orsakerna till att husläkarsystemet har misslyckats i Sverige är följande:

Många husläkare orkar helt enkelt inte med sina frustrerande arbetsförhållanden; de dignar under omänskliga krav att sköta sina egna listade patienter, akut sjuka, ha hand om barnvårdcentraler, se till patienter i äldrevården.
De sliter med administrativa utredningar och nu måste de skriva ännu fler remisser, när remisstvång för specialistvård införs i Stockholm.

Inte undra på att de tacksamt åker på läkemedelssponsrade vidareutbildningskurser i Wien eller Nice för att få en chans att vila upp sig.
Sålunda finns de kanske tillgängliga bara 20 av veckans 168 timmar. Chansen att passa just den tiden när spädbarnet insjuknar med feber och kräkningar är mindre än en på åtta, om det över huvud taget erbjudes någon besökstid. Medan exempelvis barnakuten ständigt är öppen.
"Att de svenska läkarna i allmänhet och husläkarna i synnerhet tar emot relativt få patienter har nyligen framhållits av Stefan Fölster i hans debattbok om sjukvården.
"Akutmottagningen är en etablerad och älskad
institution som patienterna kan lita på. I vissa landsting bemannas den också delvis av allmänläkare, vilket verkar vara uppskattat av alla parter.
"De unga läkarna tycker att det är mer stimulerande att arbeta på en akutmottagning än att harva på en vårdcentral bredvid en slutkörd husläkare.
Där bedriver man en lagom och utmanande mix av mer eller mindre akut sjukvård, medan husläkaren mest tvingas skriva recept, författa remisser till specialistvård eller plita intyg till försäkringskassan om sjukskrivning, förtidspension, rehabilitering o s v.
Ju fler nya ministrar som ska ta sig an de höga sjukskrivningstalen, desto fler intyg.

Husläkarsystemet skapades i drömmen om att socialarbetare, läkare, polis och andra samhällsinstitutioner skulle samordna sina resurser. Det är bara att konstatera: av gårdagens visioner har det blivit ett platt fall. Det är hög tid att slakta den heliga kon - husläkarkonceptet.
Nästan alla försök att styra patientströmmarna från akutmottagningar och specialister till
allmänmedicinen har misslyckats.
Det är bättre att i stället anpassa vårdutbudet till patienternas önskemål.

Fritt cit ur SvD den 20/12 2003 
   HUGO LAGERCRANTZ SALOMON SCHULMAN

Update:   2010-04-22 (!NO!)
URL:      http://ejnar.se/3746/krankheit.html